Vissa soliga och varma dagar höll vi till mycket nere vid stranden och täljde barkbåtar. Stora fina barkbitar kom flytande när Korsnäs II åkte förbi med välter av obarkat timmer.
Vi höll till vid Engströms-bryggan för där kunde vi doppa oss och simma lite grann när det blev för varmt. Engström var en gnällgubbe, han blev heltokig när någon stänkt lite vatten på hans motoreka som låg vid hans brygga.
När vi täljt färdigt och satt papperssegel på båtarna tävlade vi mot varandra och när vi tröttnat på det, tävlade vi med att kasta sten på barkbåtarna. Dom sjönk ju aldrig men masterna gick av och alltid blev det någon vinnare.
När vi tröttnat på det rodde vi till Klippan ovanför Källöviken, där fanns mycket vass som vi rodde in i. Det var så tjockt att vi måste staka med årorna. Här inne fanns näckrosor i många olika färger som vi ryckte upp med skaften. Skaften var slibbiga och passande att slänga runt halsen på tjejerna. Blommorna kunde man ta hem till morsan, hon hade en stor glasskål som hon fyllde med vatten och lät blommorna utan stjälk ligga och flyta på vattnet. Då hade man gjort en bra gärning den dagen.
Vi kniade också vass som vi knöt ihop med buntgarn vi hittat på Varvet vid brädgården, till små flottar som vi låg och paddlade med våra händer och försökte knuffa av varandra i det varma vattnet.